Wearables

Jag har vid ett flertal tillfällen sagt och tänkt att En klocka på armen är ju helt redundant. Jag kan ju kolla på mobilen.

Vad var det för nördigt med det då?

Jo, anledningen till att jag köpte en klocka var för att testa om jag hade kunnat tänka mig att ha en så kallad smart watch.

Ett mer välriktat skott i foten har nog aldrig avfyrats. Resultatet av mitt experiment blev nämligen att jag upptäckte hur praktiskt det är att ha en klocka på armen samt en pryl som för en gångs skull aldrig behöver laddas. Jag tappade med andra ord allt intresse av att köpa en smart watch.

Men varför berättar jag det här?

Jag kommer till det, ska bara berätta en sak till.

En bekant som är insatt i smart watch världen berättade för mig att alla teknikföretag märker att det finns ett väldigt stort intresse för wearables men att det samtidigt inte säljs så många. Det finns med andra ord gott om pengar att hämta för den som lyckas få ut något som slår. Men, som han sa, Vad hade krävts för att du skulle ersätta klockan du har med en "smart watch"?

Innan jag berättar det vill jag bara göra en snabb avstickare till något som kommer bli av betydelse snart.

Det finns en tendens att underskatta dem som tillverkar saker. Jag kliade mig förvånat i huvudet när Nokia valde att köra Windows Phone istället för Android. Nu, när en av de absolut bästa Androidtelefonerna som finns kostar under 3 000SEK för 64GB versionen så känns det som att Nokia valde den enda vettiga utvägen. Vi är på väg mot en värld där de enda som kan ta ut en rejäl marginal på sina telefoner är Apple.

Så, vad hade då fått mig att ersätta min klocka? Ju mer jag tänker på det desto säkrare blir jag på att hela wearables industrin gör sig själv en enorm björntjänst just nu. De har blivit besatta av att göra klockor och de gör det fullt medvetna om vad de konkurrerar mot. Jony Ive ryktas ha deklarerat att det är "Kört för Schweiz" och Motorola nämner att klockor är personliga modeaccessoarer så ofta de får chansen.

Likväl så ger de sig in i leken med prylar som förmodligen inte ens kommer att fungera om 10 år. Prylar som, ärligt talat, är rätt fula och klumpiga. Vettiga klockor brukar gå i arv, tror inte någon av de smart watches vi ser idag kommer göra det, annat än som kuriosa. På sin höjd.

Så svaret på frågan vad som fått mig att ersätta min klocka är ... ingenting. Eller, ja, OK då. En Omega De Ville Trésor hade jag inte tackat nej till.

Men därmed inte sagt att jag inte vill ha en wearable. Tvärt om så har jag i mitt huvud dragit upp riktlinjer för vad jag med glädje skulle sätta på armen. För att slippa skriva det klumpiga "smart watch" om och om igen kommer jag från och med nu att referera till min önskedevice som vristpryl.

Ett: Skärmen

Den leder bara till problem. Antingen är den för fyrkantig, eller syns för dålig, eller har för få färger, eller så är den inte tillräckligt rund eller så är den för liten, för stor, för lågupplöst, skymd, för ljusstark, lättskrapad ... ja, jag behöver inte fortsätta va?

Skärmen är kass. Bort med den.

Två: Kopplet

Med kopplet menar jag tvånget att ha en smart phone kopplad till prylen för att kunna använda den. Befängt. Jag har inget emot att vristprylen kan koppla sig till en smart phone. Jag har inte ens något emot att vristprylen bara kan koppla sig till en särskild typ av telefon. Tvärt om tycker jag en av de intressantare funktionerna med Android Wear är att ens telefon låses upp automatiskt ifall den är nära en Android Wear device.

Men varför stanna där? Varför inte logga in mig på alla möjliga tjänster så fort jag har aktiverat min vristpryl via dator eller telefon? Varför inte låsa upp min bil, mitt hus och mitt kontor? Logga in mig på webbanken, försäkringskassan och amazon? Så for vristprylens spänne knäpps upp bryts magin.

Tre: Betala

Här gör Apple helt rätt och bra. Mitt pendlarkort ska självklart också ligga i vristprylen.

Fyra: Batteritid

Bör mätas i antal dagar snarare än timmar. Minst fyra. Att slänga bort skärmen bör underlätta med detta.

Fem: Fitness då?

Personligen värderar jag batteritid över stegräknare och GPS. Alla fitnessband som dök upp och som nu, lite märkligt, ses som obsoleta var utmärkta exempel på det jag vill se. Men de verkar inte erbjuda någon plattform att bygga vidare på. Steget från att mäta sin joggingrunda till att låsa upp bildörren känns inte helt spikrakt. Självklart är det funktionalitet som hade kunnat läggas till i efterhand men jag tror det hade varit svårt för Nike att bli dem som tar hand om mitt pendlarkort.

TL;DR

Så för att sammanfatta vill jag ha något jag bär på min andra arm. Något som löser problem åt mig på ett sätt som inte telefonen kan och som definitivt inte lånar interaktionsmodeller från telefoner. Det började ju så bra med alla fitness trackers.

Så det smärtar när jag ser folk totalhaverera tänket bakom Android Wear och jag tycker Google är fega som inte sätter ner foten och stoppar vansinnet.

Det samma gäller Apple Watch som, oavsett vad de säger, i stort sett bara är en krympt iPhone. Appar startas från en hemskärm, bildgalleriet har den i sammanhanget helt bisarra översikten, kartan är där för att navigeras runt på etc. Det jag gillar (och som inte nämndes) är möjligheten att obemärkt skicka Morsekod till folk. Utöver det så kändes Apple Watch lite haltande vad gällde visioner.

Just nu, innan jag har läst några developer guidelines från Apple, så känns det som att Apple valt att tackla problemet "Hur får vi smart watches att se snygga ut?" istället för "Vad ska folk göra med sina klockor egentligen?". Med tanke på vad jag skrev innan om att företag inte är korkade bara för att de verkar vara det så kan detta mycket väl vara en medveten strategi.

Först förändra ett kulturellt beteende. Sen fylla det med något vettigt.

Om man tittar på Google GLASS så är det kanske den bästa vägen att gå.