Sist
Alla som tillbringat lite tid på sajter med kommentarsfält har nog nån gång stött på ett ”FIRST!” i vissa fall ackompanjerat ev en o/. Det är en perfekt illustration av den rådande nyhetssynen på internet. Först är störst.
Att vara den förste som kommenterar på en bloggpost eller artikel är något stort.
Visst kan det finnas ett visst värde i att vara först, men det är alltid bättre att vara bäst. Utanför OS sammanhang är det sällan som de två följs åt.
På senare tid har Twitter lyfts fram som det utan tvekan bästa sättet att tillgodogöra sig nyheter. Och så länge man bara är intresserad av att få det senaste serverat före någon annan så stämmer det. Men vill man ha verklig insikt i ett ämne gör man bäst i att vänta. Och ja, jag vet att länken till det djuplodande materialet inte helt sällan dyker upp via just Twitter så ta mig inte för en luddit.
Ett annat exempel på ”first!”-syndromet är early adopters. I de kretsar jag rör mig i är det ett honnörsord; själv insåg jag för ett antal år sedan att det enda man får som early adopter är en sämre vara till ett högre pris. Fråga alla dem med en HDDVDspelare på vinden om de är nöjda med sitt inköp, eller de som pungade ut släppriset för en 3DS.
Nej, tacka vet jag oss tjuriga gamla gubbar som går efter och säger, ”Men vänta lite nu”.
Så det är med glädje jag märker hur till exempel begreppet ”digitala infödingar” sakta men säkert monteras ned och städas undan. Det handlade aldrig om att vara född ett visst år utan, som vanligt, att ha rätt kombination av intresse och att vara bemedlad. Att uttrycket blev så populärt var ett utslag i att hoppa på trendtåget.
Jag är långt ifrån immun mot ”first!”-syndromet men jag ska försöka att skriva poster som är hjälplöst sist med jämna mellanrum på den här bloggen. I övrigt så blir det poster om saker som rör sig i huvudet på en webbutvecklare. Precis som förr...