Likt en elefant i en porslinsbutik
Vi har en lång väg kvar att gå...
Jag ser på medan min tvååring stoppar ner sina plastdjur i en stor plastburk. Det är knappt att alla går i men han lyckas till slut.
"Hoppa i du med!", säger jag
Han tvekar inte en sekund utan sätter med en gång foten högst upp på traven med zebror, åsnor och tigrar. Efter att ägnat nån minut åt att försöka klättra ner i burken (som redan utan djuren var på tok för liten att rymma min son) tittar han på mig och konstaterar "Det går inte" . Ingen sorg eller överraskning. Bara ett kallt konstaterande. Ungefär som när han märkte att ett paket mjölk är tungt eller att hans nya tapet var fin.
På samma sätt måste vi lära oss att ja, så länge vi inte betalar för tjänsten vi använder så kan vad som helst hända med den. Den insikten börjar så sakteliga sjunka in även i de mest entusiastiska freemiumevangelisternas medvetande. För några veckor sedan kom nästa insikt. Bara för att man betalat för en tjänst innebär inte det att teamet som utvecklade den tjänsten för evigt kommer att bete sig på just det sätt man själv tycker att de borde. Jag förstår och sympatiserar med argumentet i föregående, mycket läsvärda, bloggpost. Men nu har det hänt och det kommer att hända igen och igen. Tanken att man har rätt till en oändlig rad uppdateringar och nya features på en tjänst eller app bara för att man betalat för den är lika förföriskt lockande som den är ohållbar.
Båda dessa problem härstammar från det sorgligt enkla faktum att vi inte lärt oss att handskas med ickefysiska varor. Förr, när även kod förmedlades på fysiska skivor, köpte man en produkt och kände att den var låst till det fysiska objekt man betalade för. (I många fall var och är det så än idag). Men i och med att tjänster och produkter virtualiseras så tappar vi den kopplingen och plötsligt vet vi inte längre hur vi ska bete oss. På samma sätt som min tvååring kommer att lära sig att grundläggande fysiska lagar inte bara möjliggör rutschkaneåkande och Duplobyggande utan att de även sätter upp gränser för hur mycket som får plats i en plastburk så kommer vi att lära oss att virtualisering gör det möjligt att till ett mycket lågt pris går att nå en stor publik. Men att det lik förbannat kostar pengar att ställa mat på bordet.