Hur man lyckas med ett stort projekt – börja smått

Regeringen har tillsatt en utredning kring frågan, så vi vet ännu inte exakt varför journalsystemen har misslyckats eller varför de har bedömts utgöra en risk för patientsäkerheten. Men jag har varit involverad i tillräckligt många upphandlingsprocesser, både privata och offentliga, för att kunna göra några kvalificerade gissningar.

Det som vanligtvis händer är att den organisation som behöver en lösning gör en lista över alla funktioner man kan komma på. Sedan dyker någon stor, etablerad leverantör upp och säger att de har allt detta och mer därtill. Och då väljs förstås den stora leverantören.

Därefter inleds en lång process där alla befintliga system och speciallösningar ska ersättas. Det slutar i katastrof. Och sedan gör man om samma sak igen. Och observera att detta är lika vanligt i privat sektor som i offentlig sektor. Vi hör bara mer om offentlig sektor eftersom den är just... offentlig.

Ta bara Apples tioåriga bilprojekt som exempel. Det rapporteras ha kostat närmare tio miljarder dollar innan det lades ned. Eller Apple Vision Pro, en produkt som helt missade den breda efterfrågan. På tal om VR har Metas Reality Labs bränt tiotals miljarder på sin Metaverse™-satsning, med väldigt lite att visa upp förutom att bli ett stående skämt. Eller varför inte SEB:s spektakulära haveri för ett decennium sedan.

Listan kan göras lång.

För en gångs skull finns det faktiskt en ganska uppenbar lösning. I stället för att försöka göra allt, överallt, på en och samma gång borde företag, sjukhus, skolor och andra organisationer identifiera ett arbetsflöde som är beroende av två separata system och ersätta just det med ett nytt arbetssätt.

Det kan vara något så enkelt som att automatiskt registrera inköp i ekonomisystemet när en inköpsorder godkänns, i stället för att manuellt kopiera samma information från inköpssystemet till ekonomisystemet.

Det nya systemet bör vara:

• Open source
• API-first
• Plattformsoberoende (som webben)
• Byggt på öppna standarder

Det är allt. När det väl fungerar bör man hitta ytterligare en uppgift som kan integreras och göra även den lösningen open source. Förhoppningsvis kommer andra företag, sjukhus eller organisationer att upptäcka det nya systemet och börja använda det. Efter ett tag kommer de också att börja skapa egna open source-projekt.

I stället för att starta ett enormt projekt färdigställer man ett litet. Man lägger den första gatstenen på en väg som så småningom leder till en total omställning. Och sedan fortsätter man bygga.

Det här kanske låter naivt. Som en omöjlig dröm. Vi kan väl knappast få de stora IT-konsulterna att arbeta på det här sättet?

Till det säger jag, vi har redan sett hur alternativet fungerar, och det fungerar uppenbarligen inte. Och på tal om det, sluta efterfråga certifierade utvecklare. Jag lovar att bakom varje stort haveri finns en armé av certifierade utvecklare. Ett certifikat är ingen garanti för kvalitet. Ni kommer behöva lägga lite arbete på att utvärdera leverantörer och titta på tidigare lanseringar från företaget ni anlitar. Ni behöver ringa referenserna och ställa några obekväma frågor. Men det kommer att vara värt det i slutändan.

Låt oss testa. Två system ut. Ett arbetsflöde in. Open source, webbaserat och API-first.