Hej Anonym!

Jag har länge varit ett stort fan av anonyma / pseudonyma diskussioner på nätet. Det började med så kallade "chattrum" där en del a det roliga var att hitta på olika namn. Sen blev det forum och bloggkommentarer. Jag kommenterar gärna och ofta.

Därför blir jag bedrövad av den nya vågen av “registreringsmurar” som dyker upp på nätet. Visst, jag är inte dum, jag ser att det gått över styr och att något behöver göras. Samtidigt ser jag hur nivån i kommentarerna på Newsmill stigit och nu i många fall befinner sig långt över den pajkastning man ibland kan bevittna på svenska kultursidor. Jag håller inte med om alla åsikterna och jag hade definitivt inte gått i döden för vissa av postarnas rätt att uttrycka dem. Men som ett folkbildningsprojekt har newsmill trots allt fyllt en funktion.

För mig är pseudonymt bloggande ett fikarum. Man snackar lite skit, fördriver lite tid, drar ett smaklöst skämt och återgår sen till det där man egentligen måste göra. Mycket av det jag sagt under pseudonymitet är rent dravel på samma sätt som mycket av det man säger till kompisar under en fika inte är den ultimata sanningen eller ens av intresse utom just då och där.

Jag har inga problem med att stå för mina åsikter och då gör jag det tydligt, som nu. Med signatur och mail och vad det nu vara månde. Men om någon kom springande med ett citat från någon slöpost från ett forum och sa “Haha du säger ju här i svart på vitt att alla hippies borde skjutas” så fort jag skrev något allvarligt menat så hade vi snabbt fått problem.

Att anonyma artikelkommentarer skulle vara viktiga håller jag däremot inte med om. Tvärt om är de snudd på själva definitionen av oviktiga. Att de skulle ha något med yttrandefrihet att göra kan jag inte riktigt begripa. Tanken på att det öppna demokratiska samtalet skulle vara sammankopplat med kvällstidningarnas kommentarsfält känns bara märklig. Och vad säger det resonemanget om tiden före kommentarsfält? Fanns det ingen yttrandefrihet då?

Det samma gäller idén att anonyma kommentarsfält behövs som en kanal för utsatta människor. I mina ögon har en anonym post på nätet lika mycket bevisvärde som ett anonymt vittnesmål i en rättegång hade haft... om de var tillåtna... vilket de inte är... av goda anledningar. Vi har aldrig haft så många sätt att nå en journalist som vi har idag. Mycket bättre att maila artikelförfattaren än att lägga in en kommentar under en artikel. Ett hyfsat färskt exempel på att jag inte är den ende som ljuger under skydd av pseudonymitet är Twitter-ryktet om Steed Malbranque.

Men bäste Herr Fredriksson, vad tycker ni egentligen? Jag är FÖR anonyma kommentarer och EMOT oreglerade kommentarsfält. Om tidningar inte kan anställa folk som håller ordning på kommentarsfälten på ett vettigt sätt, vilket de bevisligen inte kan, så tycker jag det är lika bra att stänga ner dem. Jag hoppas att de tidningar som är igång med att införa diverse “registreringsmurar” inte tror att det är tillräckligt med ett Facebook login för att få stopp de pappskallar som sitter och skriver massa skräckslagna poster dagarna i ända.

Det som behövs är moderatorer och en samhörighetskänsla. På forum finns det så vitt jag vet ALLTID moderatorer (4chan kan vara ett möjligt undantag) och det av en god anledning. Även om de forum jag brukar posta på inte är fulla med ras/religionshat så uppstår det väldigt ofta hätska debatter enligt John Gabriels ” Greater Internet Fuckwad Theory.

**Men för att moderering verkligen ska fungera krävs att de som postar känner att de är en viktig del av sajten de postar på.** Det krävs också att de bryr sig om den persona de byggt upp. På sajter med samma bredd som Aftonbladet är detta en omöjlighet. På newsmill däremot tror jag att det hade fungerat. Om någon satte de värsta gaphalsarna där på global ignore i en vecka eller två tror jag att de hade tonat ner sin snorkighet något för att istället fokusera än mer på sina argument.